De finns cirka 300 ”hus” i varierande storlek i Champagnedistriktet, några av de mest kända är Moët & Chandon, Mumm och Veuve Clicquot. Dessa erbjuder mousserande vin som känns igen från år efter år och denna egna ”husstil” uppnår man genom att tillverka ett blandvin (assemblage) från olika byar, årgångar och druvsorter. De äger en del mark men köper huvuddelen av druvorna från några av de 15 000 odlarna i området, som har en marknadsandel på ungefär 70 procent.
Det är även vanligt att odlare är medlem i ett kooperativ. Kooperativen äger runt en tredjedel av odlingsarealen i Champagne. Ett fyrtiotal av de totalt 135 kooperativen säljer en del av sin produktion under egna varumärken, till exempel Champagne Palmer & Co, Champagne Nicolas Feuillant och Champagne Collet.
Ett litet antal av odlarna, cirka 2 000 stycken, behåller sina druvor och tillverkar egen champagne som har koden RM (récoltant manipulant) på etiketten, det vi kallar för odlarchampagner. Exempel på sådana är Pierre Péters och Diebolt-Vallois.
De mindre odlarna stoltserar gärna med att deras mousserande vin inte har sin grund i blandvin utan härstammar från bara en och samma by eller vingård.
För att lättare nå ut till konsumenterna bildar ägarna till odlarchampagnerna klubbar som håller i gemensamma provningar och marknadsföringskampanjer. Ett exempel är Le Club Trésors de Champagne som bildades 1971, där varje medlem producerar en speciell årgångschampagne som kallas Spécial Club.
Vill ni lära er mer om champagne och speciellt odlarchampagne så är denna bok något för er. Boken består av två delar. Den första delen tar upp grunderna såsom tillverkning, arbetet i vingården, druvorna och de olika typerna av champagne. Den andra delen tillägnas de små odlarna och författarna har valt ut ett hundratal som presenteras närmare. Boken kan med fördel användas som ett uppslagsverk när ni ska prova er fram bland de olika distrikten och odlarna.
Vinspanaren 
Kommentera